Håhå jaja.
Vilken kväll!

Vid halv fyra-tiden igår börnade vi iväg mot Borlänge. Hämtade campingarmbanden (f.ö. Sveriges minst service-minded person någonsin, men gratis är väl gott). Tog oss så småningom in på festivalområdet. 

Just som vi diskuterade hur festivalen började sist för vår del (2006?) kom vi fram till att den började med Backyard Babies på skithög volym följt av sötaste Cardigans.

Favorit  i repris: Vi passerade Backyard Babies på vägen in. Och sedan A Camp. Åh min gud,  vad Nina Persson är underbart vacker och begåvad. Lika trollsk som en sommarnatt i Dalarna, ungefär.

Sedan blev det Lars Winnerbäck. Min kära syster i extas. Visst var det fint. Jag tippar på att det var den bästa spelningen av de tre han gör på P&L. Akustiskt. Och avslutade med Timglas. Mycket fint. 

Näste artist blev John Ossi. Jag har just inte lyssnat på dem. Men jag kan då erkänna att  jag föll för dem. Mycket tack vare deras charmiga sångare, men också för musiken. Såklart. 

Nu inleddes väntan. En cirkus två timmar lång väntan. Trötthet. Titta på folk (och om det fanns folk att titta på!).
Men sedan. Åh. Säga vad man vill om denna karl. Något händer iaf när han är på scen. Och sjunger. Joakim Thåström.
(För fantastigalaktiska bilder: http://www.rockfoto.nu/artists/Thåström/gig/20090625/10962/photos)

Tyvärr hade vi s.k. tidskris (så heter det speciellt när man är med SysterYster - NES ftw!). Jag skulle ju upp kl 5.45 för att jobba. Vi lämnade konserten strax före tolv. Hittade vi till Kupolen? Nja. Inte på en gång.  
Hann höra att Michael Jackson gått bort, "Öppna landskap" och min bästa poplåt "Big girls". Sedan sov jag till och från i bilen. För att vakna upp till lite Bruce eller 80-talspop. SRs nattradio är skiten för all annan radio.

När vi kom hem - ~2.30 - visade det sig att världens raraste föräldrar fixat så att jag inte behövde åka 6.30 utan att vi for en timme senare. Toppenbra.

Och om 4 timmar bär det av igen. Ny dag, nya tag.