Jag läser i DN idag att antalet kvinnliga chefer minskar.
Det tros kanske ha att göra med att nu fokuseras det på andra PK:heter, annat som känns mer rätt i tiden (alltså klimatet).

Jag tycker att det är förjävligt. Men det jag tycker är ännu mer förjävligt är att jag själv är rädd för att bli chef. Och då menar jag inte någon koncernpamp (sånt ger mardrömmar!) utan kanske bara chef över en liten grupp.
Vare sig skräcken har med mig själv att göra eller min omgivning, eller båda, så ska det inte vara så.
Alla är förvisso inte ledartyper. (Men chef=ledare stämmer inte alltid heller.)

Men har jag valt fel då? Under en föreläsning om ledarskap (hölls av något konsultföretag?) så sade föreläsaren att "alla i det här rummet kommer någon gång under sin kariär att vara chef".

Ve och fasa, tänkte jag. Lilla jag? Jag hoppas verkligen att jag hinner töffa på mig, innan jag ska ut och ingenjöra.

Men hur ska man göra det? Detta tål att tänkas på och jag lovar mig själv här och nu. Jag ska försöka bli lite mindre mesig. Bland folk jag inte känner så bra. Japp.

Någon som har tips på hur?